Projekt Sverige
Sverige är en av Europas ledande gruvnationer och har en lång historia av gruvdrift. Här finns en av Europas största kopparproducenter (Boliden), en väl utbyggd infrastruktur och närhet till slutmarknader.
Landet betraktas som en av de bästa gruvjurisdiktionerna globalt. Den svenska regeringen har en uttalad ambition att vara ledande inom den gröna industriella omställningen samt en förståelse för att gruvdrift krävs för att tillhandahålla kritiska metaller.
Prospekteringspotentialen i Sverige anses mycket god då lite eller ingen modern prospektering har genomförts utanför kända fyndigheter.
Arctic Minerals har två kopparprojekt i Sverige, Henneviken i Dalsland och Svanisträsket i Norrbotten.
HENNEVIKENPROJEKTET
Hennevikenprojektet är beläget i Dalsland, i sydvästra Sverige, och ägs till 100% av Arctic Minerals. Projektet omfattar 14 beviljade undersökningstillstånd om totalt cirka 414 km2 (figur 1).
Viktiga framsteg:
- Henneviken geofysisk validering och nya målområden, januari 2026 (eng)
- Henneviken konceptuell studie för underjordsbrytning, september 2025 (eng)
- Henneviken JORC mineraltillgång, mars 2025 (eng)
Projektet är beläget i en i stort sett outforskad del av Grenville Orogenesen, en bergskedjebildning som skedde för 1 miljard år sedan och som gett upphov till sedimentanknutna kopparfyndigheter i världsklass. Kända exempel inkluderar Kamoa-Kakula och Tenke-Fungurumi (Demokratiska republiken Kongo) och White Pine (USA) (Figur 2).
Hennevikens Mineraltillgångberäkning
Arctic Minerals tillkännagav en initial mineraltillgångberäkning (“MRE”, Mineral Resource Estimate) för Hennevikprojektet i mars 2025. Mineraltillgångberäkningen ger 55,39 Mt med 1,0 % Cu-ekvivalent (0,8 % Cu & 20,8 g/t Ag) med totalt 543 000 t Cu-ekvivalent metallinnehåll (cut-off satt till 0,8 % Cu-ekvivalent). Det totala metallinnehållet uppgår till 447 000 ton koppar och 36 990 000 uns silver (1049 ton silver).
Mineralresursen är upprättad och rapporterad i enlighet med JORC-koden (2012) av Cube Consulting, ett högt ansett australiskt oberoende konsultföretag.
Denna MRE inkluderar enbart på Dingelvik-prospektet och baseras på borrningar i området utförda 1982-1984 av SGAB, vilka resulterade i 62 borrade hål om totalt 8822 meter. Arctic Minerals har utfört detaljerad omloggning och omanalysering av borrkärnor, samt kontrollerat jordrör i fält för att verifiera dessa historiska data.
Tabell 1. Hennevikenprojektets JORC-kompatibla mineraltillgångsberäkning med känslighetsanalys för olika cut off-värden
Tillväxtpotential
Samtidigt som publiceringen av en ny MRE för Henneviken är en viktig milstolpe, har projektet en enorm potential för resurstillväxt och nya prospekteringsframgångar. Företaget anser att möjligheten att avsevärt expandera mineraltillgången på kort till medellång sikt är betydande.
Mineraltillgångsberäkningen som presenterades den 26 mars baseras enbart på Dingelvik-prospektet, där mineraliseringen är öppen i alla riktningar. Omfattande mineraliserade zoner definierade av historiska borrningar återfinns vid flera andra prospekt. Prospekten Asselbyn, Henneviken, Baldersnäs, Åsnebo och Härserud Norra har inte inkluderats i mineraltillgångsberäkningen. Med begränsad borrning har dessa prospekt potential att uppgraderas till kategorin Antagen Mineraltillgång och läggas till Hennevikens MRE (Figur 3).
De borrade mineraliseringarna belägna i den norra delen av företagets omfattande markinnehav vid Henneviken, tolkas som distala delar i ett sedimentanknutet stratabundet kopparmineralsystem (”SSC”).
SSC-mineralsystem tenderar att bilda mycket stora fyndigheter och mineraldistrikt. De är den näst viktigaste källan till kopparproduktion i världen efter porfyrkopparfyndigheter och står för 20–25% av den globala kopparproduktionen och tillgängliga reserver.
Arctic Minerals undersökningstillstånd i Dalsland omfattar 414 km². Mindre än 5% har historiskt undersökts med kärnborrning. (Figur 4).
Som nämnts ovan tolkas mineraliseringen vid Dingelvik och de andra kända prospekten representera den distala delen av ett SSC-mineralsystem. Denna tolkning beror på de enhetliga mineraliseringsgrader som observerats över ett så pass stort område. En preliminär geologisk modell av den ursprungliga sedimentbassängen placerar även den kända mineraliseringen perifert i systemet. Att identifiera de proximala delarna av SSC-mineralsystemet är en prioritet med tanke på potentialen för dessa målområden att vara värd för mineralisering med högre halter (Figur 4 och Figur 5).
Mineraliserade berghällar har kartlagts och provtagits (med resultat upp till 1,78% Cu & 40 g/t Ag) på upp till 17 km avstånd från den nu beräknade mineraltillgången.
Under de senaste två åren har detaljerade genomgångar och analyser av historiska borrkärnor, omfattande fältarbete och grundlig analys av tillgängliga geofysiska data bekräftat potentialen att väsentligt kunna utöka den initiala mineralresursen samt göra nya upptäckter genom ytterligare borrning i Hennevikenprojektet.
Framgångsrik geofysisk prospektering
Arctic Minerals rapporterade i januari 2026 resultaten från en genomförd flygburen magnetotellurisk undersökning (”MMT”) samt magnetisk vektorinversionsmodellering (”MVI”) av historiska flygburna magnetiska data vid Hennevikenprojektet. Nedan en sammanfattning över resultaten:
- Den geofysiska undersökningen har identifierat flera nya målområden, inklusive förlängningar av kända prospekt samt nya anomalier både nära markytan och på djupet (bild 6). Undersökningen omfattade endast cirka 34 procent av det totala området med undersökningstillstånd om 402 km² (bild 7).
- Den sammanlagda arealen av de nya målområdena är (baserat på ytmässig extrapolering) tio gånger större än området för den befintliga mineraltillgången om 55 miljoner ton vid Dingelvik.
- Integreringen av MMT- och MVI-data har möjliggjort målidentifiering med hög tillförlitlighet.
Nästa steg omfattar fältverifiering, följt av rangordning och prioritering av målområden inför provborrning. Ytterligare MMT-undersökningar planeras även under 2026.
Konceptuell studie för underjordsbrytning
Resultaten från den konceptuella studien för underjordsbrytning (”Studien”) vid Dingelvik, som presenterades i september 2025, har tydligt visat potentialen för en storskalig underjordsbrytning vid Henneviken. Studien har bekräftat den tekniska genomförbarheten av att bryta Dingelviks Mineraltillgång via rampåtkomst och underjordsbrytning enligt Room and Pillarmetoden (rum- och pelarbrytning), med en uppskattad transportkapacitet om mellan 3,0 och 4,0 miljoner ton per år under minst tio år.
Studien har gett företaget möjlighet att utveckla ”Framtidens underjordiska gruva” med hjälp av en kombination av beprövad teknik och modern energieffektiv utrustning, samtidigt som mycket höga standarder för säkerhet, energi- och kostnadseffektivitet upprätthålls.
Den konceptuella gruvstudien är en kritisk del av PEA-arbetsprogrammet (Preliminary Economic Assessment = Preliminär ekonomisk Bedömning) som pågår och omfattar flera tekniska studier, inklusive metallurgiska testarbeten, geotekniska och hydrogeologiska studier.
Studien genomfördes på den första MRE-fyndigheten i Henneviken, med målet att bekräfta den tekniska lönsamheten för underjordsbrytning av Dingelvikfyndigheten med hjälp av modern, lättillgänglig gruvutrustning, en beprövad brytningsmetod och användning av teknik som syftar till att sätta ett nytt riktmärke för ”Framtidens underjordsgruva”.
Deswik Mining Consultants (”Deswik”), ett högt ansett australiskt oberoende konsultföretag, anlitades för att genomföra studien baserat på följande kriterier:
- Definiera lämpligast gruvbrytningsmetod som möjliggör maximering av brytningskapacitet och minimering av utspädning genom användning av modern och energieffektiv gruvbrytningsutrustning.
- Designa brytningsrum baserat på Hennes Bay MRE (Dingelvik-fyndigheten) och en realistisk cut-off-halt jämfört med liknande gruvbrytning i Norden.
- Designa ramper och ventilation med syftet att maximera infrastruktur lokaliserad inuti malmkroppen.
- Dela upp MRE i oberoende gruvområden som antingen kan brytas samtidigt eller efter varandra.
- Designa accessramper som matchar brytningsrumskapaciteten för varje oberoende gruvområde
Den designprocess som Deswik följde var att initialt analysera Dingelvik MRE, med fokus på mineraliseringens djup och tjocklek, och besluta om var fyndigheten skulle delas upp i oberoende gruvområden.
Baserat på dessa inledande resultat valdes metoder för gruvdrift, ortdesign för tillträde till malm och ventilation. Design av brytningsrum följde, med fokus på den cut-off halt som bestämdes genom jämförelse med annan nordisk gruvverksamhet.
En gränshalt (cut-off) uppskattades (tabell 2) med kostnader för gruvbrytning av 203 SEK/ton bruten malm baserat på jämförelse med liknande skala av gruvbrytning i Norden. Kostnader för bearbetning och administration härleddes också från jämförelse av projekt av liknande storlek inom Norden. En beredskap för oförutsedda utgifter på 21 % tillämpades på kostnaderna för att ta hänsyn till potentiella osäkerheter i långsiktiga metallpriser, gruvkostnader, metallurgiska utbyten och statliga royalties.
Koppar- och silverpriser på 9 500 USD/ton respektive 28 USD/oz (motsvarande spotpriserna på London Metal Exchange den 31 juli 2025) användes. Dessa antaganden ligger betydligt under de nuvarande spotmetallpriserna (~12 700 USD/ton respektive 77 USD/oz för koppar och silver per den 17 februari 2026). Ett anrikningsutbyte på 90 % antogs baserat på historiska resultat från Stora Strand-gruvan. Baserat på dessa antaganden uppskattades gränsvärdet till 0,56 % CuEq och avrundades uppåt till 0,6 % CuEq för studiens syfte.
Observera att inga moderna undersökningar av Dingelviksmalmens geotekniska egenskaper har genomförts hittills, även om indikationer från historisk gruvdrift vid Stora Strand tyder på fasta bergförhållanden, vilket kan observeras i gruvbrytningar för underjorden som har varit öppna sedan början av 1900-talet och innehållit liten eller ingen bergförstärkning.
Planerat arbetsprogram
Efter den konceptuella studien av gruvbrytning är nästa steg att gå vidare till en preliminär ekonomisk analys (”PEA”) eller översiktsstudie. Det planerade arbetsprogrammet inkluderar:
- Preliminära metallurgiska tester och processflödesscheman för att bekräfta anrikningsutbyten, malmegenskaper och krav på processutrustning
- Geotekniska och hydrogeologiska studier för att möjliggöra detaljerad gruvdesign och vattenhanteringskrav
- Preliminära infrastrukturstudier för att definiera parametrar kring vägar, järnväg, elkraft, kommunikationer och vatten
- Utformning av anläggning för lagring av avfall och lokaliseringsstudier
- Ytterligare borrning för att uppgradera den antagna mineraltillgången vid Dingelvik till indikerad kategori
Effektiv löpande kommunikation med intressenter på lokal, kommunal och statlig nivå
Skrivbords- och fältarbete för att fastställa det nuvarande grundläget för flora och fauna, historiska och kulturella platser inom de potentiellt berörda områdena
Borrtestning av Dingelvik-prospektets periferi, vilket fortfarande är öppet i flera riktningar
Uppföljande borrning vid de övriga fem prospekten med omfattande mineraliseringszoner definierade genom historisk borrning.
Regional prospektering
Vidare utveckling av prospekteringsmodellen genom tillämpning av modern geofysik och prospekteringsborrning:
- Ytterligare MMT-undersökningar över intressanta områden längs den potentiella kopparhorisonten
- Generering och provborrning av regionala mål för att upptäcka zoner med högre halter av mineralisering i potentiellt proximala delarna av SSC:s mineralsystem
projekt SVANISTRÄSK
Svaniträskprojektet, som har två beviljade undersökningstillstånd omfattande cirka 218 kvadratkilometer, är beläget i södra Norrbotten i norra Sverige (Figur 14). Projektet är del av ett earn-in avtal. Koncernen äger 51 procent av projektet och har rätt till upp till 80 procentigt ägande genom ytterligare investeringar i projekt genom ett earn-in avtal med Boden Prospektering AB (”BP”).
Norra Sverige har en väletablerad gruvindustri, med flera bas- och ädelmetallgruvor som för närvarande är verksamma i malmdistrikten i norra delen av Norrbotten och Skelleftefältet. Svanisträskprojektet ligger mellan dessa två historiska malmdistrikt, 20 km nordväst om den framväxande industristaden Boden.
Tillgängligheten till projektet är utmärkt genom ett nätverk av välskötta skogsvägar. Malmbanan, som förbinder gruvverksamheten i Kiruna och Gällivare med kuststaden Luleå, med året-runt-hamn, passerar genom rakt igenom projektområdet.
Projektet är beläget inom det proterozoiska Norrbottens vulkanitbälte i vilket de gigantiska Aitik och Laver porfyr-koppar-guldfyndigheterna som ägs av Boliden (Figur 14) är belägna. Aitikgruvan, som har varit i drift sedan 1968, är en av Europas största kopparproducenter.
Ny forskning har visat att mineraliseringarna i Norrbotten verkar kontrolleras av djupa deformationszoner som genomtränger stora delar av jordskorpan i norra Skandinavien. Medan historiska gruv- och prospekteringsaktiviteter hittills har centrerats kring de kända malmdistrikten, är fortsättningen av dessa strukturer utanför de kända gruvområdena fortfarande i stort sett outforskade.
Kopparfyndigheten i Aitik upptäcktes på 1930-talet. Gruvdriften började 1968 när tekniken var tillräckligt avancerad för att lönsamt kunna utvinna metallen. Aitik är känt för att vara ett av de mest effektiva dagbrotten för koppar i världen. Aitikfyndigheten består av kopparkis och pyrit, och producerar framför allt koppar, guld och silver. Ungefär 40 miljoner ton malm bryts och anrikas per år och dagbrottet har för närvarande en längd på 3 km, en bredd på 1,1 km och ett djup på 450 m. Den nuvarande mineralreserven för Aitik är 1,091 Bt @ 0,23 % Cu, 0,16 g/t Au och 1,3 g/t Ag. Utöver mineralreserverna uppgår mineraltillgången till 0,905 Bt @ 0,17 % Cu, 0,10 g/t Au och 0,7 g/t Ag. Laver är ett avancerat dagbrottsprojekt för koppar-guld-silvermolybden med en MRE på 0,961 Bt @ 0,23 % Cu, 0,13 g/t Au, 3,9 g/t Ag och 35 g/t Mo.
Geologi och mineralisering på regional och lokal skala
Baserat på tolkningen av geologisk kartläggning, berghäll- och jordprovtagningar samt geofysiska undersökningar som bolaget hittills genomfört, anses projektområdet ha mycket stor potential för epitermalt guld-silver och porfyrkoppar-guld-liknande mineralisering (figur 15, 16 och 17). På lokal skala kännetecknas projektet av ett storskaligt omvandlingssystem som har en utbredning över tiotals km2 och innehåller en historisk förekomst av Cu-Au-Ag-Mo-mineralisering, samt höghaltiga block av liknande metallsammansättning.
En dumortierit-kvartsitförekomst, som tidigare borrats och provbrytts för att undersöka dess potentiella användning som prydnadssten eller ädelsten, tolkas nu som att representera de övre delarna av ett porfyr-epitermalt system, direkt kopplat till porfyr-Cu-Au-Ag-Mo-mineralisering. Nyligen genomförda fältarbeten har avslöjat flera faser av mineraliserade kvartssulfidådror i området.
Resultaten av 125 linjekilometer markmagnetiska undersökningar som utförts i området har visat en mer än 2 km lång, lågmagnetisk anomali i delar som är förknippad med stark omvandling och brecciering. Flera mineraliserade hällar har lokaliserats med analyserade halter upp till 0,7 % Cu, 0,16 g/t Au och 55 g/t Ag.
Nyligen genomföra samt planerade arbetsprogram
Prospekteringen vid Svanisträsk under december kvartal omfattade ytterligare regional och lokal kartläggning, provtagning och geofysiska undersökningar. Flera kända omvandlingszoner inom den norra delen av projektområdet följdes upp med mer detaljerad kartläggning och provtagning.
Geofysiska undersökningar med gradient- och pol-dipol inducerad polarisation (”IP”) genomfördes. De inriktades på den tidigare definierade lågmagnetiska anomalin associerad med dumortieritomvandling och anomala guld-silver-tellur-vismuthällanalyser (Au-Ag-Te-Bi-association), såväl som de kartlagda systemen med kvartsgångar med Cu- och Au-mineralisering. Resultaten från undersökningen förväntas släppas under första kvartalet 2026.
IP är en geofysisk teknik som mäter hur berggrunden lagrar och frigör laddning över tid, såväl som berggrundens resistivitet. Den detekterar vanligtvis spridd sulfidmineralisering i berggrunden där andra elektromagnetiska (”EM”) tekniker som används för mer massiv sulfidmineralisering misslyckas. IP kan också kartlägga områden utan sulfider, vilka i epitermala guldsystem ibland kan associeras med mineralisering av högsta halt.
Vid Svanisträsk skulle en ”negativ IP-anomali” associerad med den tidigare beskrivna låga magnetiska anomalin kunna anses vara mycket signifikant ur ett perspektiv på epitermal guldpotential. Höga IP-anomalier är vanligtvis associerade med kärnan av PCG-mineraliseringen eller vid dess utkanter.
Dessa arbetsprogram kommer att avsevärt förbättra projektets prospekteringsdatabas, och leda till generering av initiala prioriterade borrmål som ska testas under 2026.
