Hennes Bay & Swan Lake Projekt

Projekt Sverige

Sverige är en av Europas ledande gruvnationer och har en lång historia av gruvdrift. Här finns en av Europas största kopparproducenter (Boliden), en väl utbyggd infrastruktur och närhet till slutmarknader.

Landet betraktas som en av de bästa gruvjurisdiktionerna globalt. Den svenska regeringen har en uttalad ambition att vara ledande inom den gröna industriella omställningen samt en förståelse för att gruvdrift krävs för att tillhandahålla kritiska metaller.

Prospekteringspotentialen i Sverige anses mycket god då lite eller ingen modern prospektering har genomförts utanför kända fyndigheter.

Arctic Minerals har två kopparprojekt i Sverige, Henneviken i Dalsland och Svanisträsket i Norrbotten.

HENNEVIKENPROJEKTET

Hennevikenprojektet är beläget i Dalsland, i sydvästra Sverige, och ägs till 100% av Arctic Minerals. Projektet omfattar 14 beviljade undersökningstillstånd om totalt cirka 414 km2 (figur 1).

Viktiga framsteg:

Projektet är beläget i en i stort sett outforskad del av Grenville Orogenesen, en bergskedjebildning som skedde för 1 miljard år sedan och som gett upphov till sedimentanknutna kopparfyndigheter i världsklass. Kända exempel inkluderar Kamoa-Kakula och Tenke-Fungurumi (Demokratiska republiken Kongo) och White Pine (USA) (Figur 2).

Hennevikens Mineraltillgångberäkning

Uppdaterad mineraltillgång i november 2026
Arctic Minerals tillkännagav en betydande ökning av projektets tidigare mineralresurs (”MRE”, Mineral Resource Estimate) i november 2026. Uppdateringen bygger på nya borrresultat i kombination med analyser av historiska borrdata och en utökad geologisk modell som omfattar fler mineraliserade områden.

Den uppdaterade mineralresursen uppgår till 90,7 Mt @ 1,03% CuEq-halt (0,75% Cu & 20,9 g/t Ag) innehållande 936 000 ton CuEq-metall (över en 0,6% CuEq cut-off-halt). Den totala mängden koppar är 682 000 ton och den totala mängden silver är 60,9 Moz. 30% av resursen klassificeras i kategorin Indikerad mineralresurs, resten i Antagen.

Resursen inkluderar sex prospekt: Dingelvik, Asslebyn, Henneviken, Baldersnäs, Åsnebo och Härserud Norra, och återspeglar en ökning med 72% av CuEq-metall jämfört med mineralresursen från 2025 (endast Dingelvik).

Rapporterad enligt JORC-koden (2012) av en oberoende part (Independent Competent Person).

Initial mineraltillgång i mars 2025
Bolaget tillkännagav i mars 2025 en initial mineraltillgångberäkning för Hennevikprojektet som visade 55,39 Mt med 1,0 % Cu-ekvivalent (0,8 % Cu & 20,8 g/t Ag) med totalt 543 000 t Cu-ekvivalent metallinnehåll (cut-off satt till 0,8 % Cu-ekvivalent). Det totala metallinnehållet uppgick till 447 000 ton koppar och 36 990 000 uns silver (1049 ton silver). Mineralresursen upprättades i enlighet med JORC-koden (2012) av Cube Consulting, ett högt ansett australiskt oberoende konsultföretag.

Denna MRE inkluderarde enbart Dingelvik-prospektet och baserades på borrningar i området utförda 1982-1984 av SGAB, vilka resulterade i 62 borrade hål om totalt 8822 meter. Arctic Minerals utförde detaljerad omloggning och omanalysering av borrkärnor, samt kontrollerade jordrör i fält för att verifiera dessa historiska data.

Tillväxtpotential

Det finns fortsatt stor potential att utöka mineralresursen och göra nya fynd i projektet. Mineraliseringen är fortfarande öppen vid Dingelvik och flera andra prospekt, vilket ger möjligheter till ytterligare resurstillväxt genom fortsatta borrningar. Hittills har mindre än 5 % av den potentiellt kopparmineraliserade horisonten inom Arctic Minerals 414 km² stora tillståndsområde undersökts genom borrning.

Den kända mineraliseringen bedöms utgöra den yttre delen av ett större sedimentbundet kopparmineraliseringssystem (SSC). Sådana system kan innehålla mycket stora kopparfyndigheter. En viktig del av det fortsatta prospekteringsarbetet är därför att identifiera de delar av systemet som ligger närmare mineraliseringens ursprung, där det kan finnas kopparmineralisering med högre halter.

Mineraliserade hällar längs samma geologiska kontakt har kartlagts och provtagits upp till 17 km från den befintliga mineralresursen, vilket visar på systemets möjliga utbredning.

Resultaten från de senaste borrningarna, geologiska undersökningarna och geofysiska mätningarna ger ytterligare stöd för bolagets bedömning att det finns goda möjligheter att utöka mineralresursen och göra nya fynd inom Hennevikenprojektet.

Framgångsrika geofysiska undersökningar

Resultat i MMT-undersökningar 2025

En inledande luftburen MMT-undersökning som täcker Asslebyn, Dingelvik och Stora Strand slutfördes i augusti 2025. Undersökningen täckte 135 km², vilket motsvarar ~34 % av det totalt 414 km² stora tillståndsområdet vid Henneviken. Undersökningsresultaten inkluderade:

Identifiering av flera nya målområden av hög prioritet, inklusive förlängningar av kända prospekt samt nya anomalier både nära markytan och på djupet (Bild 10).
Den sammanlagda arealen av de nya målområdena är (baserat på ytmässig extrapolering) tio gånger större än området för den befintliga mineraltillgången om 55 miljoner ton vid Dingelvik.
Integreringen av MMT- och MVI-data har möjliggjort målidentifiering med hög tillförlitlighet.

De sju högprioriterade målområdena som identifierats inkluderar:

Henneviken – Asslebyn: En kontinuerlig, grund magnetisk trend förbinder Henneviken med Asslebyn, vilket tyder på en sydlig och djup utvidgning av den kopparbärande horisonten bortom den mineralisering som påträffats vid historisk borrning.
Henneviken Östra (Norra & Södra): En nyupptäckt och otestad ~6 km lång magnetisk korridor i nordväst–sydostlig riktning belägen ~2 km öster om Henneviken följer kartlagda förkastningar som kan ha kontrollerat kopparmineraliseringen. Den södra änden överlappar en stark MMT-ledare och bildar en sammanfallande magnetisk zon. En separat och otestad ledande anomali verkar spåra en veckning i den kopparbärande horisonten.
Baldersnäs: En stark ledande trend nordost om Dingelvik ligger i linje med kanten av det ursprungliga Baldersnäs-prospektet, mineralresursen vid Dingelvik, och en kartlagd förkastning i nordväst–sydostlig riktning som sammanfaller med grunda magnetiska formationer större än de som identifierats inom det nuvarande Dingelvikområdet.
Dingelvik Södra: En nyupptäckt, stor, djup magnetisk formation med matarliknande strukturer, vilket kan utgöra en potentiell källa till mineralresursen vid Dingelvik.
Ravarp: Ett nyupptäckt mål som hyser en djup magnetisk formation belägen vid toppen av ett vikt magnetiskt bälte intill den kopparbärande horisonten. Denna formation utgör en del av en bredare, norrgående magnetisk korridor som speglar riktningen för den kopparbärande horisonten inom gynnsamma värdbergarter.
Stora Strand: En nordväst–sydostlig ledningskorridor korsar en djup magnetisk formation som reser sig mot ytan och skapar en tydlig överlappning av ledningsförmåga och magnetik, vilket stämmer överens med den historiska koppargruvan vid Stora Strand.
Dingelvik MRE Extension: Magnetiska och ledningsanomalier som utgör potentiella utökningar av den kända mineralresursen.

Tolkningen av geofysiska data från 2025 års MMT-undersökningar visade ett tydligt samband mellan ledande anomalier och känd kopparmineralisering vid Dingelvik.

Detta innebar i sin tur ett starkt ”Proof of Concept” för MMT-teknologin och bekräftade den som ett effektivt prospekteringsverktyg för Hennevikens sedimentbundna kopparmineralsystem. Resultaten gav bolaget stöd för tesen att MMT framgångsrikt kan upptäcka och kartlägga kopparmineralisering i denna geologiska miljö.

Luftburen MMT-undersökning 2026

En andra regional luftburen MMT-undersökning har genomförts under sommaren för att täcka 150 km² av projektområdet strax norr och söder om den ursprungliga undersökningen som slutfördes 2025.

Konceptuell studie för underjordsbrytning

Resultaten från den konceptuella studien för underjordsbrytning (”Studien”) vid Dingelvik, som presenterades i september 2025, har tydligt visat potentialen för en storskalig underjordsbrytning vid Henneviken. Studien har bekräftat den tekniska genomförbarheten av att bryta Dingelviks Mineraltillgång via rampåtkomst och underjordsbrytning enligt Room and Pillarmetoden (rum- och pelarbrytning), med en uppskattad transportkapacitet om mellan 3,0 och 4,0 miljoner ton per år under minst tio år.

Studien har gett företaget möjlighet att utveckla ”Framtidens underjordiska gruva” med hjälp av en kombination av beprövad teknik och modern energieffektiv utrustning, samtidigt som mycket höga standarder för säkerhet, energi- och kostnadseffektivitet upprätthålls.

Den konceptuella gruvstudien är en kritisk del av PEA-arbetsprogrammet (Preliminary Economic Assessment = Preliminär ekonomisk Bedömning) som pågår och omfattar flera tekniska studier, inklusive metallurgiska testarbeten, geotekniska och hydrogeologiska studier.

Studien genomfördes på den första MRE-fyndigheten i Henneviken, med målet att bekräfta den tekniska lönsamheten för underjordsbrytning av Dingelvikfyndigheten med hjälp av modern, lättillgänglig gruvutrustning, en beprövad brytningsmetod och användning av teknik som syftar till att sätta ett nytt riktmärke för ”Framtidens underjordsgruva”.

Deswik Mining Consultants (”Deswik”), ett högt ansett australiskt oberoende konsultföretag, anlitades för att genomföra studien baserat på följande kriterier:

Definiera lämpligast gruvbrytningsmetod som möjliggör maximering av brytningskapacitet och minimering av utspädning genom användning av modern och energieffektiv gruvbrytningsutrustning.
Designa brytningsrum baserat på Hennes Bay MRE (Dingelvik-fyndigheten) och en realistisk cut-off-halt jämfört med liknande gruvbrytning i Norden.
Designa ramper och ventilation med syftet att maximera infrastruktur lokaliserad inuti malmkroppen.
Dela upp MRE i oberoende gruvområden som antingen kan brytas samtidigt eller efter varandra.
Designa accessramper som matchar brytningsrumskapaciteten för varje oberoende gruvområde

Den designprocess som Deswik följde var att initialt analysera Dingelvik MRE, med fokus på mineraliseringens djup och tjocklek, och besluta om var fyndigheten skulle delas upp i oberoende gruvområden.

Baserat på dessa inledande resultat valdes metoder för gruvdrift, ortdesign för tillträde till malm och ventilation. Design av brytningsrum följde, med fokus på den cut-off halt som bestämdes genom jämförelse med annan nordisk gruvverksamhet.

En gränshalt (cut-off) uppskattades (tabell 2) med kostnader för gruvbrytning av 203 SEK/ton bruten malm baserat på jämförelse med liknande skala av gruvbrytning i Norden. Kostnader för bearbetning och administration härleddes också från jämförelse av projekt av liknande storlek inom Norden. En beredskap för oförutsedda utgifter på 21 % tillämpades på kostnaderna för att ta hänsyn till potentiella osäkerheter i långsiktiga metallpriser, gruvkostnader, metallurgiska utbyten och statliga royalties.

Koppar- och silverpriser på 9 500 USD/ton respektive 28 USD/oz (motsvarande spotpriserna på London Metal Exchange den 31 juli 2025) användes. Dessa antaganden ligger betydligt under de nuvarande spotmetallpriserna (~12 700 USD/ton respektive 77 USD/oz för koppar och silver per den 17 februari 2026). Ett anrikningsutbyte på 90 % antogs baserat på historiska resultat från Stora Strand-gruvan. Baserat på dessa antaganden uppskattades gränsvärdet till 0,56 % CuEq och avrundades uppåt till 0,6 % CuEq för studiens syfte.

Observera att inga moderna undersökningar av Dingelviksmalmens geotekniska egenskaper har genomförts hittills, även om indikationer från historisk gruvdrift vid Stora Strand tyder på fasta bergförhållanden, vilket kan observeras i gruvbrytningar för underjorden som har varit öppna sedan början av 1900-talet och innehållit liten eller ingen bergförstärkning.

Pågående diamantborrning

I mars 2026 inledde Arctic Minerals den första fasen av ett diamantborrningsprogram (DP1) vid Henneviken. Borrningen i den första fasen slutfördes under tredje kvartalet 2026 och omfattade totalt 12 borrhål om 4 187 meter. Syftet var bland annat att möjliggöra en uppgradering av historiskt identifierad mineralisering vid prospekten Asslebyn, Henneviken, Baldersnäs och Åsnebo till antagen mineralresurs, samt att utöka den befintliga mineralresursen vid Dingelvik.

Borrprogrammet har uppvisat positiva resultat, där tio av tolv borrhål påträffade synlig kopparmineralisering på avstånd upp till 600 meter från historiska borrhål. Hittills erhållna analysresultat bekräftar höga halter av koppar och silver, med bland annat 64,4 meter med 1,3 % CuEq, inklusive 1,7 meter med 3,18 % CuEq. Resultaten stärker bilden av mineraliseringens kontinuitet och projektets storskaliga potential.

Efter slutförandet av DP1 inleddes en andra fas av borrprogrammet (DP2), som omfattar 20 borrhål om totalt cirka 8 000 meter. Syftet är att undersöka regionala anomalier som identifierades genom den geofysiska MMT-undersökningen under 2025.

Tillståndsprogram

Projektet kräver två på varandra följande regulatoriska godkännanden innan gruvdrift kan påbörjas: (1) en bearbetningskoncession från Bergsstaten och (2) ett miljötillstånd från Mark- och miljödomstolen. De viktigaste lagarna är Minerallagen (1991:45), Miljöbalken (1998:808) och Plan- och bygglagen (2010:900). Dessutom är kommunal detaljplan och kraftledningskoncession parallella processer med potentiellt långa ledtider som därför måste initieras i god tid.

Erfarna specialistkonsulter har anlitats

Företagets tillståndsprogram har utformats och det omfattande arbetet har fördelats på fem specialiserade konsultbolag:

Geosyntec: Ledande lokal miljökonsult. Projektledning för miljökonsekvensbeskrivning, hydrologi och geohydrologi, utökad övervakning av ytvatten, karaktärisering av restmaterial och genomförande av samråd med närboende.
EnviroPlanning: Terrestra livsmiljöer, undersökningar av ryggradsdjur, undersökning av vattendrag enligt Jönköpingmetoden och eDNA-provtagning.
Pelagia: Marinbiologi, vattenkemi och ekologiska undersökningar.
Geovista: Förberedelse av den formella ansökan om bearbetningskoncession och dokumentation av samråd med intressenter.
Rapallo: Internationell ingenjörs- och miljökonsultverksamhet. Projektledning för att säkerställa effektiv övergripande projekt-, tidsplan- och kostnadshantering.

Indikativ tidplan

2026: Ekologiska och marina baslinjeundersökningar; hydrologi och övervakning av ytvatten; provtagning och karaktärisering av restmaterial.

2027: Genomförande av miljökonsekvensbeskrivning och stödjande tekniska studier; formell sammanställning av ansökan om bearbetningskoncession; samråd med intressenter. Mål för inlämning av ansökan om bearbetningskoncession: Sent 2027.

Gravimetriska mätningar

En gravitationsundersökning mäter små variationer i jordens gravitationsfält och används för att kartlägga underjordiska bergarter, avgränsa förkastningsstrukturer och upptäcka mineralfyndigheter. Det är en passiv mätningsmetod som inte skickar ut någon energi till marken och används främst för att få en övergripande förståelse för ett område.

Nya teknologiska framsteg inom utvecklingen av mätinstrument för gravitation möjliggör nu snabba och effektiva avläsningar ute i fält. Historiskt har instrument varit ömtåliga, individuellt tillverkade och kostsamma med otymplig användning i fält. Ny teknik har därigenom resulterat i ett helt annorlunda arbetssätt där bolagets egna team av geologer kan få tillgång till nödvändig utrustning, utföra fältarbetet på egen hand och få omedelbara resultat rapporterade tillbaka till sina datorer.

För den senaste gravitationsundersökningen vid Henneviken har ett portabelt GAIA-FIELD-instrument leasats från SMG Gravity i Storbritannien, som används i fält av bolagets egen personal. Syftet med gravitationsundersökningen är att undersöka storskaliga tektoniska förskjutningsstrukturer som potentiellt döljer mineraliserade lager på djupet under granit.

historiska metallurgiska tester

Det historiska metallurgiska testprogrammet genomfördes på borrkärnor från fyndigheterna Dingelvik och Henneviken vid Minpro:s testanläggning (Stråssa, Sverige) under 1982–1983. Syftet med testprogrammet var att utvärdera mineraliseringens lämplighet för flotation samt att ge en indikation på möjlig kvalitet hos ett koppar-silverkoncentrat i förhållande till typiska smältverksspecifikationer.

Baserat på de rapporterade resultaten uppskattas Dingelvik ha potential att producera ett kopparkoncentrat med ~30 % kopparhalt och 400–500 g/t Ag (vid uppskattat ~90 % kopparutbyte och ~75 % silverutbyte ur malmen). Henneviken uppskattas ha potential att producera ett kopparkoncentrat med ≥30 % kopparhalt och ~500 g/t silverhalt (vid uppskattat >90 % kopparutbyte och ≥85 % silverutbyte ur malmen).

Det tillgängliga historiska testarbetet baserades på begränsad provmassa. Därför planeras ytterligare testarbeten för att bedöma representativitet för hela projektet samt utreda optimala parametrar för krossning och flotation.

Huvudresultat

Lämplighet för flotation: Kompositprover från Dingelvik och Henneviken har svarat väl på konventionell sulfidflotation, vilket ger ett kopparkoncentrat av säljbar kvalitet.
Förväntade utbyten: Under testförhållandena uppnåddes kopparutbyten om cirka 90 % för Dingelvik och över 90 % för Henneviken. Silverutbyten indikerades till cirka 75 % för Dingelvik och ≥85 % för Henneviken.
Koncentratkvalitet: Rapporterade kopparhalter i koncentratet uppgick till cirka 30 % för Dingelvik och ≥30 % för Henneviken. Silverhalter i koncentratet rapporterades typiskt ligga i intervallet 400–500 g/t.
Känslighet vid malning: Förbättrade koppar- och silverutbyten vid Dingelvik observerades vid finare malningsgrader (ned till P90 ~70 µm), vilket indikerar möjlig känslighet kopplad till mineralkornens friläggning.
Biprodukter (indikativt): Multielementanalyser av utvalda slutkoncentrat visar låga till måttliga nivåer av vanliga biprodukter (t.ex. As, Sb, Bi) och basmetallföroreningar (t.ex. Pb, Zn). De rapporterade föroreningsnivåerna förväntas inte förhindra kommersiell försäljning av koncentratet till externa smältverk. Kommersiella villkor och eventuella avdrag varierar dock mellan olika smältverk och är beroende av rådande marknadsförhållanden.
Begränsningar: Det historiska testarbetet baseras på små sammansatta provmassor (15 kg) och begränsad borrhålstäckning. Därför bör de resulterande värdena endast betraktas som preliminära och indikativa. Metallurgisk variabilitet och representativitet är viktiga osäkerheter som kommer att hanteras i framtida planerade metallurgiska testprogram.

Planerat och pågående arbetsprogram

Det planerade och pågående arbetsprogrammet vid Henneviken omfattar fem arbetsområden under de kommande två åren med målet att driva projektets utveckling framåt, utöka och uppgradera mineralresursen samt undersöka projektets fortsatta prospekteringspotential.

Kontakter med närboende:
En funktion för samhällskontakter har upprättats för att underlätta effektiv löpande kommunikation med intressenter på lokal, kommunal och statlig nivå. Detta arbete kommer att pågå under hela projektets gång.

Tillstånd:
Miljöstudier, arbete med miljökonsekvensbeskrivning (MKB) och samråd med berörda intressenter inför en planerad ansökan om bearbetningskoncession i slutet av 2027.

Preliminär ekonomisk analys (Preliminary Economic Assessment, ”PEA”):
Planerade arbetsströmmar kopplade till PEA inkluderar:

Preliminära metallurgiska tester och designstudier för processflöden för att bekräfta historiska utbyten, malmegenskaper och krav på processutrustning.
Geotekniska och hydrogeologiska undersökningar som underlag för gruvdesign och vattenhantering.
Preliminär infrastrukturplanering för väg, järnväg, el, kommunikation och vatten.
Design och lokalisering av anläggning för lagring av anrikningssand.

Utökning och uppgradering av mineralresursen:

Fortsatta borrningar längs mineraliseringens utsträckning och på djupet vid Dingelvik, Baldersnäs och Åsnebo, där mineraliseringen fortfarande är öppen.
Kompletterande borrningar för att uppgradera antagna mineralresurser till indikerade mineralresurser, med Dingelvik som första prioritet.

Regional prospektering:
Provborrning av målområden som identifierats genom geofysiska undersökningar (MMT/MVI) längs den potentiellt kopparmineraliserade horisonten, där mindre än 5 % hittills har undersökts genom borrning.

projekt SVANISTRÄSK

Svaniträskprojektet, som har två beviljade undersökningstillstånd omfattande cirka 218 kvadratkilometer, är beläget i södra Norrbotten i norra Sverige (Figur 14). Projektet är del av ett earn-in avtal. Koncernen äger 51 procent av projektet och har rätt till upp till 80 procentigt ägande genom ytterligare investeringar i projekt genom ett earn-in avtal med Boden Prospektering AB (”BP”).

Viktiga framsteg:

Potential för epitermal guld–silver- och porfyrkoppar–guldmineralisering, februari 2026 (eng)

Om projektet
Norra Sverige har en väletablerad gruvindustri, med flera bas- och ädelmetallgruvor som för närvarande är verksamma i malmdistrikten i norra delen av Norrbotten och Skelleftefältet. Svanisträskprojektet ligger mellan dessa två historiska malmdistrikt, 20 km nordväst om den framväxande industristaden Boden.

Tillgängligheten till projektet är utmärkt genom ett nätverk av välskötta skogsvägar. Malmbanan, som förbinder gruvverksamheten i Kiruna och Gällivare med kuststaden Luleå, med året-runt-hamn, passerar genom rakt igenom projektområdet.

Projektet är beläget inom det proterozoiska Norrbottens vulkanitbälte i vilket de gigantiska Aitik och Laver porfyr-koppar-guldfyndigheterna som ägs av Boliden (Figur 14) är belägna. Aitikgruvan, som har varit i drift sedan 1968, är en av Europas största kopparproducenter.

Ny forskning har visat att mineraliseringarna i Norrbotten verkar kontrolleras av djupa deformationszoner som genomtränger stora delar av jordskorpan i norra Skandinavien. Medan historiska gruv- och prospekteringsaktiviteter hittills har centrerats kring de kända malmdistrikten, är fortsättningen av dessa strukturer utanför de kända gruvområdena fortfarande i stort sett outforskade.

Kopparfyndigheten i Aitik upptäcktes på 1930-talet. Gruvdriften började 1968 när tekniken var tillräckligt avancerad för att lönsamt kunna utvinna metallen. Aitik är känt för att vara ett av de mest effektiva dagbrotten för koppar i världen. Aitikfyndigheten består av kopparkis och pyrit, och producerar framför allt koppar, guld och silver. Ungefär 40 miljoner ton malm bryts och anrikas per år och dagbrottet har för närvarande en längd på 3 km, en bredd på 1,1 km och ett djup på 450 m. Den nuvarande mineralreserven för Aitik är 1,091 Bt @ 0,23 % Cu, 0,16 g/t Au och 1,3 g/t Ag. Utöver mineralreserverna uppgår mineraltillgången till 0,905 Bt @ 0,17 % Cu, 0,10 g/t Au och 0,7 g/t Ag. Laver är ett avancerat dagbrottsprojekt för koppar-guld-silvermolybden med en MRE på 0,961 Bt @ 0,23 % Cu, 0,13 g/t Au, 3,9 g/t Ag och 35 g/t Mo.

Geologi och mineralisering på regional och lokal skala

Baserat på tolkningen av geologisk kartläggning, berghäll- och jordprovtagningar samt geofysiska undersökningar som bolaget hittills genomfört, anses projektområdet ha mycket stor potential för epitermalt guld-silver och porfyrkoppar-guld-liknande mineralisering (figur 15, 16 och 17). På lokal skala kännetecknas projektet av ett storskaligt omvandlingssystem som har en utbredning över tiotals km2 och innehåller en historisk förekomst av Cu-Au-Ag-Mo-mineralisering, samt höghaltiga block av liknande metallsammansättning.

En dumortierit-kvartsitförekomst, som tidigare borrats och provbrytts för att undersöka dess potentiella användning som prydnadssten eller ädelsten, tolkas nu som att representera de övre delarna av ett porfyr-epitermalt system, direkt kopplat till porfyr-Cu-Au-Ag-Mo-mineralisering. Nyligen genomförda fältarbeten har avslöjat flera faser av mineraliserade kvartssulfidådror i området.

Resultaten av 125 linjekilometer markmagnetiska undersökningar som utförts i området har visat en mer än 2 km lång, lågmagnetisk anomali i delar som är förknippad med stark omvandling och brecciering. Flera mineraliserade hällar har lokaliserats med analyserade halter upp till 0,7 % Cu, 0,16 g/t Au och 55 g/t Ag.

Genomförda aktiviteter samt planerat arbetsprogram

Prospekteringen vid Svanisträsk under 2025 omfattade ytterligare regional och lokal kartläggning, provtagning och geofysiska undersökningar. Flera kända omvandlingszoner inom den norra delen av projektområdet följdes upp med mer detaljerad kartläggning och provtagning.

Geofysiska undersökningar med gradient- och pol-dipol inducerad polarisation (”IP”) genomfördes. De inriktades på den tidigare definierade lågmagnetiska anomalin associerad med dumortieritomvandling och anomala guld-silver-tellur-vismuthällanalyser (Au-Ag-Te-Bi-association), såväl som de kartlagda systemen med kvartsgångar med Cu- och Au-mineralisering.

IP är en geofysisk teknik som mäter hur berggrunden lagrar och frigör laddning över tid, såväl som berggrundens resistivitet. Den detekterar vanligtvis spridd sulfidmineralisering i berggrunden där andra elektromagnetiska (”EM”) tekniker som används för mer massiv sulfidmineralisering misslyckas. IP kan också kartlägga områden utan sulfider, vilka i epitermala guldsystem ibland kan associeras med mineralisering av högsta halt.

Vid Svanisträsk skulle en ”negativ IP-anomali” associerad med den tidigare beskrivna låga magnetiska anomalin kunna anses vara mycket signifikant ur ett perspektiv på epitermal guldpotential. Höga IP-anomalier är vanligtvis associerade med kärnan av PCG-mineraliseringen eller vid dess utkanter.

I februari 2026 presenterades resultat som bekräftade potentialen för epitermal guld-silver- och porfyrkoppar-guldmineralisering i Svanisträsk. Uppföljande borrprogram planeras.

Svanisträsk potential för epitermal guld–silver- och porfyrkoppar–guldmineralisering, februari 2026 (eng)

Sverige

Projekt